Wammar skans. Belägen på "Kalvhuvudet" SO Stjärnö, och därför ibland kallad Stjärnö skans, men rätta namnet är Wammar skans, belägen vid Wammarsviken (numera Valdemarsviken). Antydningar finns om att platsen haft en skans sedan mitten av 1500-talet. År 1659 antecknas: "En skantz wid Wammarswyk är ock uthj förra fejden anlagdt och nu för tvenne år sedan varit besatt" År 1675 beskriver officeren Brausewette skansen på tyska (här fritt översatt): "Vid Stjärnö Kalf har jag en liknande beväpnad vakt funnit. Skansen ödelagd och bränd av några av de sedan gammalt bosatta undersåtarna. De fyra sexpundiga kanonerna låg i den förstörda skansen utan lavetter, vilka vid skansbranden förts bort". Samma år företog officeren Erik Dahlberg och hans medhjälpare Stuart en inspektionsresa i östgöta- skärgården och inspekterade dess skansar. Då konstaterades att skansen var mer eller mindre nedrutten. Förslag upprättades till iståndsättning med ritningar och materiel / manskapsberäkningar, där det bl.a. beräknas åtgå över 1 000 timmerstockar till pallissader. Man beräknade att 160 man skulle utföra arbetet, och när skansen stod färdig skulle den försvaras av 72 man som tjänstgjorde i treskift, alltså 24 man åt gången. Om skansen verkligen blev åter- uppbyggd vet vi inte, men en allmänt hållen mening omtalar att skärskansarna iståndsättes under 1679-80. Detta efter flera år av påstötningar från bl.a. Landshövdingen.