Väghållningssten. Efter 1734 års lag delades alla häraders vägar upp i mindre bitar, som skulle underhållas av traktens bönder. Varje i mantal satt gård blev tilldelad en sträcka. Stenar uppsattes för att visa var underhållet började och slutade. Utseendet på stenarna kunde variera, men var oftast mellan 30 - 70 cm. höga. Inskriften kunde utgöras av gårdens namn, den underhållsskyldiges initialer samt längden på sträckan. Pilar visade i vilken riktning skyldigheten gällde. Från denna sten och fram till "Gållösabacken" hade en Kägglagård underhållet. Där vidtog nästa Kägglagårds underhållsskyldighet. I Gållösabacken fanns ingen sten, utan där var en vitmålad bräda med svart skrift. De flesta väghållningsstenar är från 1800-talets senare hälft och fram till omkr. 1900, då staten tog över ansvaret för de större vägarna.